ankisehlstedt.blogg.se

Du kysste min vinsmakande mun och sa;

" jag vill ha din smak och bära den som en gravid kvinna bär sitt barn"

och födelsen var lika total som det röda vinets färd genom våra strupar

" du har ju allt", sa du och log bland dina jordgubbsplantors revor.

" du vet att jag finns här bland dina plantor, jag ska sätta plåster över dina öppna sår och finnas här och nu. Sen måste du låta mig gå"

Och jag uttalade orden, de där svåra som aldrig lyckats falla i befruktning, de där som biter sig fast och förvanskas, blir fula när otillräckligheten sätter in och lovar löften som aldrig gavs.

" Jag finns här och nu"

" Jag vill fotografera dig i stearinljusets sken, dig och dina gamla nojor" sa du och jag undrade stilla hur jag skulle kunna förstå en ensam mans tankar. 

Du sa;

" när tiden är mogen finns du kanske kvar" och jag blundade mig en frist.

 Mot din röda gistna trävägg lekte en vit vildkatt döden med en liten mus, måtte den dö snart, tänkte jag medan jag gick in till dig som väntade i vårt lustans rus.

Du öppnade täcket för mig när jag kom, mina ögon registrerade din kropp som till hälften doldes av skuggan från ditt täcke. En kort stund av intensiv älskog för ögat, att se denne sköna man och veta att jag snart skulle få smeka hans tårar till glädje. 

I samma stund som han trängde in i mig dog musen där ute av vildkattens gula huggtänder, jag följde in i döden som så många gånger förr.

 

Med sovande mjukhet i din kropp steg du upp ur vår bädd, våra dofter kom för mig tillsammans med träväggens gistna stråk av förgånget liv. Solen hade precis nått gryningsranden och letade sig in genom vårt fönster, bröts av en skärva som kastade indigoblått sken över din rygg, sprack i ryggslutet och letade sig ner i stjärtskåran som en lekfullt finger. Du stod i kokvrån bland emaljerade kärl och värmde vatten till din morgontvätt. På din vackert mejslade axel vilade ditt vita badlakan och du banade dig ut med händerna fulla av nyvärmt vatten i tvättfat och tvål. En gammal träbänk fick tjäna som tvättbänk och jag smög efter dig ut, jag ville se.

 

Väggens röda slitna yta speglade sig i din hud, morgonsolen stod bakom dig som en gloria. Jag, lika naken som du, satte mig på den murkna trappan och mina ögon väjde inte undan för min mans sköna kropp. Från mina lätt särade lår steg doften av morgontungt sköte tillsammans med nyvärmt vatten, daggvått gräs, sömn, sommarsol i ett barns hår, vattenbrunnen och din Barnängens tvål. Så, tvättade du dig för mig, du såg att jag var där. Tro inte, tro aldrig att jag glömt din kropp, din längtan, din tunga mot mitt sköte, din frustande lust som fick dö i mig, tro inte, tro aldrig att jag glömt hur du fyllde varje kroppsöppning i mig, av dig, som du ville utforska varje del av mitt inre jag. 

 

Så, tvättade du dig för mig. Med en intvålad tvättlapp, först den starka nacken som jag desperat famnat när du älskat mig stående, ner över din brunbrända bringa där små bett av kärlek stannat kvar, under armen där din maskulina doft bor som påverkar mig så starkt, ner över magen och över ditt kön som du lät växa stark igen. Så avslutade du din tvätt med att skölja bort allt lödder med porlande iskallt vatten tills din hud blev till ett gnyende barn som gömmer sig i sin moders kjolar.

 

Varsågod sa du, hällde upp nytt vatten i baljan och räckte över tvålen. Lekfult knuffade du ner mig från trappan och så stod jag ensam på estraden. I dina ögon fann jag mig själv, fann att min kropp är vacker och kan ge njutning och balsam åt trasiga själar. Jag lekte där och då, jag smekte min kropp framför dig, stannade lekfullt kvar vid mina bröst som du så ofta kysst och lekfullt nafsat till vårtors styvnad för att slutligen öppna mitt sköte för dig och varsamt välkomna dig tillbaka.

 

Och jag tog emot allt du ville ge, jag stannade, jag gav, jag tog av det jag ville ha, jag tog dig i min mun, jag lät dig leka överallt, jag gav dig tillträde till hela min kropp, jag tog emot din säd, jag lät tröttheten bero, jag stannade på din arm. Ingen kan säga att jag inte var där, ingen kan säga att jag inte tog tillvara på varje nu.

 

Ändå sa du det.

 

Men just där och då föll jag åter på knä framför din erektion och jag smekte varje åder på ditt kön med min tunga. Du samlade mitt hår i din ena hand och styrde, fast besluten att njuta varje sekund och du la dig ner i gräset där, drog mig över dig och jag besteg dig som den drottning jag var, då, när inte de hårda krävande orden fanns. Och jag lutade mig bak, tog stöd mot dina ben, hävde mig i njutning och i vetskap om att du kunde se dig glida in och ut, i mig, och när du inte längre kunde låta mig styra vände du dig om så jag liggande tog emot allt du ville ge mig.

 

Min bil, min gamla volvo, den med stora rosthål i dörren, den som levde sitt eget liv och startade bara om den själv ville. Den väntade där på gården, jag steg in, en ny vardag väntade, ett nytt avslut, en ny tid, ett nytt avbrott. 

 

Du sa alltid att du ger all frihet jag behöver. Det du aldrig förstod och det jag aldrig sa, för orden fastnade i min strupe, var att frihet kan man aldrig ge till en annan människa för frihet är allt vi är.