ankisehlstedt.blogg.se

Utveckling på arbetsplatsen börjar med arbetaren. Om att arbeta med förändrings- och attitydsarbete i äldreomsorgen. Vi gör ett tankeexperiment och observerar vilken den första känslan/tanken är som kommer upp när du hör ordet; Hemtjänst. Var den positiv? Då blir jag jublande glad men jag är rädd för att känslan/tanken hos många associeras med negativa löpsedlar och deprimerande läsning om ensamhet, ingen personalkontinuitet, brist på resurser och lågstatusarbete. Bilden som media ger syftar till en ökad läst upplaga - det är därför den finns. Om det hade förhållit sig tvärtom, att den ljusa positiva beskrivningen av äldreomsorgen vunnit lika mycket slagkraft, ja då hade den dominerat löpsedlarna. Vi konsumenter är lättlurade för självklart finns det en annan bild av äldreomsorgen, en ljus meningsfylld bild men som sällan kommer fram i ljuset. Det är därför som jag sitter här idag och skriver, undersköterska sedan många år i äldreomsorgen. Jag vill ge min bild, vill återupprätta en skev vinkling och ge en annan bild från den verklighet jag möter på mitt arbete. Bakom varje löp finns en historia som sällan överensstämmer med texten, en verklighet som vi på vårt arbete är medvetna om men som få vill lyssna till och ta del av. I äldreomsorgen finns glädje, nära möten, viktiga samtal, möjlighet att komma riktigt nära i de existentiella, levande historiebeskrivningarna, personliga levnadsberättelser, förtroenden och värdighet. Man pratar mycket om att statusen i arbetet ska höjas, att lönerna är för låga och att möjligheterna till vidareutbildning och kortkurser är för få. Alla påståenden stämmer säkert och alla förslag till förbättringar är positiva och bra. Men det är väldigt få som talar om vilket ansvar vi själva har som arbetar bland de äldre, vilket ansvar vi har att värna om oss själv. Vem äger ansvaret över vår hälsa? Och hur gör vi för att ge ett gott bemötande? Kan ett gott bemötande ha något att göra med hur jag själv mår? Status - vad betyder det i sammanhanget? Betyder det att man hittar sitt egenvärde i det man gör och kan man bättre hitta yrkesstolthet med höjda löner? Känner vi glädje och lust i vårt arbete, känner vi att det är meningsfyllt och viktigt? Detta vill jag också belysa och ge min bild av hur vi kan verka och växa i vårt arbete och med glädje fortsätta gå till våra arbeten varje dag. Intuition, frihet och kärlek. Är du på rätt plats i livet? Har du valt, verkligen valt ditt arbete eller har du fastnat i ”men jag skulle ju egentligen inte arbetat här”. Den medicinske sociologen Aaron Antonovsky myntade ”det salutogena begreppet” för mer än trettio år sedan och många kommuner och organisationer bredriver idag en salutogen äldreomsorg. Begreppet salutogen betyder hälsans ursprung, salus = hälsa och är hälsans gudinna i den romerska mytologin och genesis = ursprung. Man talar även om Kasam-begreppet, alltså att den äldre behöver en känsla av sammanhang vars tre komponenter är, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. I min stad Göteborg arbetar äldreomsorgspersonal med ett salutogent synsätt. Vi ser det friska hos våra äldre, vi ser det som de är kapabla att göra och med fokus på det friska, livsdugliga. Och genom att lyfta fram den individuella positiva kraften växer den och blir stark och bärande. Det gäller att plussa på ”må bra” faktorn, se till vad som är människans egna resurser och vilka friskfaktorer som finns. Ålderdomen är en process, en läroprocess där människor behöver få delta och ha möjlighet att påverka de faktorer som har betydelse för deras hälsa. I Kasamteorin ges svar på vad som krävs för att människor ska kunna bevara och förbättra sin hälsa även när de är utsatta för svåra påfrestningar. Svaret är en stark känsla av sammanhang. Svaret har testats empiriskt i flera olika sammanhang och undersökts av ett stort och växande antal forskare. Idag finns till och med ett globalt nätverk av forskare som arbetar med ledning av Kasamteorin. *En del av faktatexten är lånad från boken Salutogen GPS av Peter Westlund Intuition. Men vi då, vi i personalen, hur har vi det med vårt salutogena synsätt på varandra? I personalgruppen med våra närmaste medarbetare och med våra kollegor? Hur tänker och agerar vi? När vi börjar lyssna inåt på vår egen röst så kommer vår intuition att berätta och vägleda oss. Det börjar så enkelt som med vårt gemensamma fikarum där vi ansvarar för disk, ordning och reda veckovis. När lunchrummet ser bortglömt ut och alla bestick blygt tittar fram ur diskhon med några dagars middagsrester på sig, det är då vi prövas. Hur löser vi situationen? Går vi förbi klagande över bristen på ansvarsfyllda människor som med berått mod lämnar allt kvar åt en ”mamma som inte längre bor här”. Eller, tar vi reda på vem som har köksansvaret den här veckan och kommunicerar problemet direkt? Det kan ju hända att köksansvariga behöver hjälp eller så har de helt enkelt glömt, vilket är mänskligt att göra. Jag kan också själv ta hand om disken om jag har tid och möjlighet men det är som om man då går ut på minerad mark, för tänk om man är snäll? Då öppnas också möjligheten upp för att bli utnyttjad? Det är det som är själva kärnan i att lyssna på sin intuition för när man har hittat sig själv, verkligen kommit i kontakt med sin vägledande inre röst då kan man inte längre förlora sig själv. Jag önskar så av hela mitt hjärta att fler kollegor kunde stanna upp och lyssna, verka och värna om denna underbara kraft vi alla bär inom oss. Tänk så mycket kraft och energi det tar ifrån oss med att ständigt vara beredd på strid och fullt ut befinna sig i flockdjurens mitt. Man har så mycket att vinna på att kliva utanför ramarna, kanske gå utanför vår komfortzon och känna att ”min intuition bär mig”. Kärlek. Så, det är inte enbart äldreomsorgen som bör åtnjuta ett salutogent synsätt. Vi behöver börja med oss själva och titta på de värderingar vi bär inom oss. Känner vi förtroende för varandra? Hur för vi samtal? Att tala utifrån hjärtat är en fruktbar samtalsmetodik. Man bekräftar både sig själv och den man talar med i positiva termer och man växer som människa, både i sin yrkesroll och som privatperson. Det är förödande med negativ kritik och att tala om människor som inte är fysiskt närvarande i rummet. När det sker behöver man vända den negativa energin för den är aldrig fruktsam. Det kan aldrig komma något gott av skitsnack t ex. Det är moralens ättestupa och tyvärr förhärskande på många arbetsplatser. Återigen behöver man lyssna inåt, hålla i sin intuition som ett fast handslag. Sluta värdera de människor vi är satta att ge omvårdnad och service till. Vi behöver inte tycka en massa saker och vi behöver inte försvara oss. Människor kan i sina uttryck signalera obalanser men man får komma ihåg att dessa ofta maskerar ett underliggande behov som vi som omvårdnadspersonal är satta att tyda. Men hur finner man en glädje som drunknat i personal/tidsbrist och hur tar man hand om sig själv? Frihet Återigen, applicera äldreomsorgens riktlinjer på dig själv! Du som undersköterska behöver känna att du är i ett sammanhang som är hanterbart, begripligt, meningsfyllt - vi talar om Kasam-begreppet igen. Om man upplever stress i sitt arbete bör man fråga sig hur man ska hantera den och vad den beror på. Var finns orsaken? Fakta är att stress orsakar mer tidsspillan än vinst. Lägg sedan till alla andra negativa sidoeffekter så förstår man hur förödande det är för ens hälsa. Det går heller inte att ge att bra bemötande om du står kvar med ett ben i hallen. Jag bestämde mig tidigt för att vara helt närvarande i mötet med den äldre - kosta vad det kosta ville. När jag väl hade bestämt mig för full närvaro följde resten med som en extra bonus och jag resonerade som så att jag som människa är fri att bestämma mig för hur jag vill ha det på mitt arbete. ”Jag är fri att vara trogen mina ideal, fri att välja bort och att göra egna val” som det sjungs i den vackra sången Fri av Lill Lindfors. Och det är precis så; mina grundvalar vilar på min egen frihet att skapa mitt himmelrike på jorden och då får inte stress plats, den har ingen funktion i mitt liv. Nu vet jag hur lätt det kan vara att fångas av den men med andningens hjälp, genom att verkligen få ner sina andetag i magen går det. Jag har även praktiserat mindfulness i många år och det är ett fantastiskt verktyg som tack och lov börjar bli allmänt vedertaget inom olika organisationer. Min mindfulnesskurs fick jag genom mitt arbete i en tid då jag inte mådde så bra. Jag hade turen att just då ha en chef som såg mig och som erbjöd mig denna kurs. Vi behöver vi bättre på att ställa krav på (?) chefen om man inte själv hittar sitt välbefinnande. Genom chefen bör vi också ges tillfälle att ha värdegrundssamtal på arbetsplatsen. Dessa ger ett öppnare klimat och kan kvalitetssäkra en organisations målfyllnad. Slutligen - är vi rätt plats i livet? För mig är svaret givet - just nu i denna min tid är jag på rätt plats. Jag har visserligen rastlöst virrat omkring och gjort många olika saker i livet men jag återkommer alltid till äldreomsorgen. Jag har många gånger fått frågan om jag inte vill komma vidare, utvecklas och rikta in mig på något annat. Men jag har ju allt jag behöver - ett arbete som jag trivs så gott med och som fyller mig med kvalitet, lust, inspiration, glädje och en känsla av att verkligen vara behövd. Jag är intresserad av människor och får möta dem i närhet och förtroenden varje dag. Det är en ynnest att följa med på en livsresa och ibland även vara nära i livets slut. Det är stort. Nu har jag dessutom hittat min partitillhörighet, Enhet. Det gör att jag kan låta mina funderingar och min personlighet vila tryggt på en grund av just frihet, kärlek och intuition