På återerövrad mark
På återerövrad mark.
Som en tjuv om natten smög jag mellan gränderna i Stockholms stad
genom Södermalm, Gamla stan över Slussen
med bultande hjärta och en förtärande ångest men med en vilja av stål;
jag ska klara det!
Så många år som förflutit
så många år av resande i själen
så många år att slicka sina sår
så många år av längtan efter kärlek
Jag gick av på T-centralens perrong
tog rulltrappan upp i terminalen
och där
på min högra sida låg toaletten fortfarande kvar
Där jag döden mötte
där det svarta blev till en rök
där det bolmade av svavlets helvetiska doft
där jag ensam mötte en verklighet stadd i förvrängning
Snabbt gick jag förbi
medan hjärtat slog så hårt att människor som mötte mig måste ha hört dem
hjärtslagen
och jag svalde min gråt, tryckte upp dubbeldörrarna och gick ut
Pappa, här i mitten på Sergels torg
stod jag som liten tonårsflicka
och längtade efter att Du skulle komma
och hämta hem mig från det kaos jag fanns i då
Men jag satte fötterna bestämt i det svartvita rutmönstret
och som en krigare stod jag kvar
tårarna letade sig fram och jag lät dem finnas
och jag grät för den lilla vilsna flickan som var jag en gång
Pappa, du kom aldrig och hämtade mig
Du visste ju inte heller var jag fanns
eller vad jag gjorde
Du trodde nog att det var bäst det som skedde
Nu står jag här pappa
och i mitt inre lyfte du mig på starka armar och bar mig hem
till mig själv
och beredde min hårda verklighet till erfarenhetens visa källa att som vuxen ösa sanningen ur.
Det här är mitt liv
och jag ska läka de sår som åsamkats i tiden
jag ska rycka ut de törnetaggar som borrats sig in i min själ
för det här är mitt liv och här ska jag färdas fri i den tid jag har kvar.
