Förortsord
Förortsord.
Mina ögon drunknar i asfalten
de ligger där som två iakttagande receptorer
vandrar upp längst husfasadens asbestbeklädda väggar
och
fastnar vid de svenskflaggsbeprydda balkongerna.
Plötsligt genomfars min kropp av ett syrligt medvetande
jag bor här
jag är den del av detta
Insikten träffar solar plexus och lyfter min lekamen till sårbarhet
mitt känsloliv till hopplöshet.
Jag står med fötterna mot hård asfalt
med mina händer runt kalla stålrör
inne på en av hus kringgärdad gård
där solen aldrig kan nå över hustaken
eller in på gården
därför kan inget växa
En port slår upp och ut rusar en man på vingliga ben
jag hinner ana ångest i hans gestalt
Kroppshållningen är stelt tillbakadragen och det är med mycket möda som han småspringer fram
Strax kommer han tillbaka, nu med en öl i handen, bärande på en kluckande kasse
Ångesten är bytt mot ett snett leende
Vart tog han vägen?
Vilket fönster är hans?
Nästan alla gardiner är fördragna här
ingen ide´att öppna dem när solen ändå aldrig kan nå in.
Folket klagar på klädstölder i tvättstugan, fria katter och invandrare.
Folket drar för gardinerna och flaggar svenskt på balkongen
Folket..........................är jag..........
Mina ögon drunknar i asfalten.
