Farväl mamma
Farväl mamma
Den 19 oktober är det 13 år sedan som min mamma gick bort. Jag var hos henne de sista dagarna, följde hennes sista resa med att sitta vid hennes sida och varsamt tillgodose hennes behov. I många år efteråt fick jag bearbeta mina känslor efter detta, i mina tankar gick jag igenom händelseförloppet gång på gång, grät ut min sorg som tycktes vara bottenlös. Det var svårt att mista mamma!
Efter några år av sorg och bearbetning började en ny känsla att växa sig stark, en tacksamhet över att få ha varit närvarande. I denna dödsresa gav min mamma mig det sista att för mig förvalta. Nu vet jag att döden inte är farlig, nu vet jag att man kan se döden som en vän att vila i och sakta vaggas in i, nu vet jag att döden inte är ful, den kan vara vacker och fylld av värdighet.
Min mamma, min förebild även i döden! När jag satt där vid min mamma föddes denna texten i mig och jag viskade orden i hennes öra:
Farväl Mamma!
Här ligger Jämtlandsflickan, doftande av lingon, hjortron och långfil. Stark och rak som furornas kamp i snålblåsten och de iskalla bäckarnas vatten.
Denna kvinna, min mor, gav mig en barndom fylld av myter, små tomtar och vättar, mjuka mjuka famnar och tunnbrödsbak i öppen ugn. En uppväxt som gjorde mig orädd och självständig, ett vuxet liv där jag känner mamma inom mig.
Jag bär henne med mig till mina barn och barnbarn. Min mamma fylld av äventyr, reslust, kärlek, humor, givmildhet, spontanitet och skönhet. Sådan är hon, sådan lämnar hon detta liv, sådan bevaras hon för att födas på nytt. Tack mamma för att jag fick följa dig <3.
